Det har väl knappast undgått någon att det fallit något vitt från himlen de senaste dagarna. På vissa håll i landet har detta lett till oro och arga miner. Framför allt har det i media pratats om snöröjning i Stockholm. Jag är inte från Stockholm och har ganska liten erfarenhet av hur trafiksituationen är där. Men vad man kan utläsa är reaktionerna på den kommunala snöröjningen inte särskilt positiv.
Nu har det till och med gått så långt att media lyfter fram snön som en valfråga.
Jag känner igen detta. Som involverad i kommunal snöröjning vet jag vilka problem som kan uppstå. Men det största problemet är inte själva snön, inte heller halkan eller att det kan vara tekniskt svårt att få undan snön. Nä, det största problemet är den minoritet av invånare som inte har någon som helst förståelse för att snö på marken kan innebära hinder i deras dagliga rutiner.
När den oföränderlige invånaren upptäcker att snön faktiskt inskränker deras dagliga vandring till konsum för inhandlandet av en liter mjölk, ett halvt kilo äpplen och en burk kattmat, blir de fullkomligt rasande. Och vem vänds ilskan mot? Jo, mot den kommunala servicen. Kommunen som dessa medborgare haft godheten att skänka sina surt förvärvade slantar till, har mage att påstå att de inte har möjligheten att fixa undan snön till klockan nio på morgonen. Jag har inte behövt ta emot de värsta samtalen, men vad jag får höra vid fikabordet är tillräckligt.
Jag påstår inte att den kommunala snöröjningen inte kan bli bättre. Det är inte sällsynt att organisatoriska och planeringsmässiga missar uppdagas på ett tämligen smärtsamt sätt när snön väl har fallit. Men ytterst är och förblir det en resursfråga. När snön blir tillräckligt omfattande går de allra flesta kommunala förvaltningar ut med full styrka.
- Men alla arbetslösa? Vilket resursslöseri att låta folk ligga hemma! Ut med dem i snösvängen, hör jag flera röster säga.
Visst, det är en idé. Om vi bortser från de arbetsmarknadspolitiska regelverken, som inte tillåter att vem som helst hoppar in var som helst och gör vilket arbete som helst. Det är fortfarande inte så lätt som det låter. För att man överhuvudtaget ska få gå ut på en gata i arbetet en ganska omfattande utbildning om säkerhet på väg. Snöskottningen är heller inget lätt arbete och kan knäcka den som inte är vältränad nog. Det finns privata fastighetsägare som inte tar sitt ansvar. Trottoar utanför fastighet har fastighetsägaren skyldighet att röja från snö så att framkomligheten är OK. Parkerade bilar på allmänna gator är också ett problem för snöröjarna.
Men snö som faller från himlen är ett problem och rent tekniskt och organisatoriskt kan vi absolut bli bättre på att skaffa undan den. Men så länge folk inte kan tänka sig att anpassa och ändra sin vardag för snöns skull, blir det svårt att göra någon nöjd.
